igen

Mina händer är bundna och jag vill dricka, nu!
Vad är det som är så fel med att vara desperat?
Med att veta vad man vill men också inte vill?
Tiden går men jag kommer ingenstans.
Ytterligare en dag går och jag är ensam.
Jag kan vara så mycket.
En jävla bur.
Du vägrar träffa mig och prata med mig.
Jag är så arg.
Alla är besvikna på mig.
Alla blir arga på mig.
Jag med.
Jag vet inte hur jag ska säga förlåt till dig.
Du förlåter mig ju inte. Eller hur?
Sterilitet?
Stillhet?
Stavfel?