en dag till

Livet i kakburken är inte särskilt lätt. Man måste passa sig för mazarinerna.
Och de finska pinnarna är inte så värst snälla.
Livet i chokladasken är livet på en pinne. Lätt att leva. Lätt att älska. Lätt att roa.
Hon är det vackraste som finns. Och hon och hon och hon och han och han.
Men Oj vad jag är trött på det här. De kräver det omöjliga hela tiden.
Alltid samma sak i evigheters evighet.
Och det är så jobbigt att jag måste sätta ner foten och trampa sönder det lite för att överleva en dag till.